Vi har klivit in i november och den gråaste höstmånaden. Livet på Brolöten är bra, riktgit bra. Jag trivs, Patrick trivs och vi får massa bra hjälp. Disskuterade senast igår tillsammans med min nya sambo, Ofelia, om hur dagarna rullar på och helt plötsligt har man jobbat i tio dagar i sträck, tolv timmar om dagen utan att man reflekterat över det. Det måste väl ändå vara ett bevis på att man gillar sitt jobb och trivs med det man gör? Visst är det slitigt, dåligt betalt, ibland sena, sena kvällar och stressiga dagar, lera upp till knäna och skit upp över öronen. Men man får göra det man älskar, och timmarna man spenderar i sadeln och hjälpen man får med sin häst är ovärderlig. 

 

Jag och Patrick har haft det lite kämpigt i ridningen. Som jag skrev sist, så hade han börjat bråka lite lätt hemma, och när vi kom hit blommade det ut ännu mer. Men nu är vi på rätt spår igen, Emelie har hjälpt mig med att rida honom en hel del och det är stor skillnad. Han är inte dum, men han tycker det är jobbigt och svårt, och jag är inte tillräckligt snabb på att parera och lätta av i rätt läge, så för honom blir det kortslutning i kombination med att han vill prova gränserna. Även om det är trist att behöva jobba med grunderna, varje dag, varje ridpass, så är jag glad över att ha ögon på mig hela tiden så att det blir rätt. Jag vill forma en häst som jobbar korrekt och har en stadig grund att gå tillbaka till, så att allt det svåra vi ska göra en vacker dag - blir enkelt. Är så glad för honom, och så tacksam att han är min, hade inte velat byta honom mot någon annan häst i världen, även om hans barnsliga sidor kan gå mig på nerverna ibland. Putte <3

 

Idag är jag faktiskt ledig. Skulle sova ut, vaknade 06.30... Suck. Men så skönt att äta frukost i sängen med regnet smattrande utanför, pannkakor, kaffe och dokumentär på svtplay. Sen har jag ridit Patrick tillsammans med Emelie, mycket duktig var han. Jag måste bara öva, öva, öva på en stilla hand, mjuk sits driv med vaderna så att jag får honom inom ramen på ett mjukt sätt = glad häst. Att det kan vara så svårt att bara rida rakt fram. 

Nu ska jag städa, sen storhandla.