Mitt i den ljuva sommaren är vi, och för första gången på så länge jag kan minnas, spenderar jag hela i Sverige. Tackar vädergudarna som gett oss den bästa sommaren på flera år. Det finns få saker som slår svensk sommar; kvällsbad, ljusa kvällar, blå himmel, sommarregn, myggbett, och shortsbränna. Hittills har den inneburit mycket jobb, blandat med ett par visiter i sthlm, lite midsommarfirande, och bondebränna.

Nu har jag bott på Brolöten i närmare 10 månader. Jag är så glad för att jag hamnade just där, med just dem människorna. Det må vara kaos, jobbigt och stressigt ibland, men i slutändan är vi ändå världens bästa gäng. Patricks utveckling går däremot mindre bra. Efter att ha kämpat med motgång i över sex månader hittades kissing spines i ryggen. Efter behandling utan önskat resultat bokade vi in operation, som gjordes för snart två veckor sen. Så nu står jag med en nyopererad häst som snart ska åka på en månads rehab, och plånboken ekar tomt (vilket är ett av mina dilemman....). Jag ber till allt och alla man kan be till att han blir bra och ridbar igen. Saknar min träningskompis och att utvecklas tillsammans med honom. Det är sårbart att hålla på med den här sporten, att lägga hela sitt liv och sin själ i något som nästa dag kan ge dig en käftsmäll tillbaka. Jag tror inte jag är ensam om att ifrågasätta mig själv och mitt val på ridport när man möter motgång efter motgång. Men ändå fortsätter vi, dag efter dag, för att det är värt det.

Just nu sitter jag på tåget till Brolöten, var på snabb visit på Stockholms färgglada pridegator (💚). Ett väldigt tomt hus där hemma utan varken familj eller hund. Dom är nere och riggar i vår nya lägenhet i Portugal, hur härligt?!

Nu är prio ett att få Patrick frisk, därefter får vi se vad som händer. Tills dess ska vi krama ur det sista av sommaren.