Katrine i London, känns det inte lite avlägset?

Sisådär 2 år senare.

Kanske dags att uppdatera haha!

Tiden är verkligen det konstigaste som finns, en dag kan kännas som en evighet och en månad kan kännas kort som ett ögonblick. Tiden susar förbi, samtidigt hinner vi så otroligt mycket. Som Alex och Sigge säger i sin bok "Å ena sidan kan tiden ses som det mest konkreta: klockan som oundvikligen tickar framåt, sekunderna som går. Å andra sidan är tiden ibland skrämmande ogreppbar. Att försöka förstå tiden är att försöka förstå livet.". För tillfället tror jag ioförsig inte det är tiden det är fel på, det är bara så extremt otroligt mycket att göra. Jag försöker trycka in så mycket i mina dagar att de åtta timmarna jag sitter på jobbet blir som en enda lång nedräkning tills dagen ska börja. Och när dagen väl har börjat, har jag en hel dag att klara av på ett fåtal timmar. Jag sover gott när jag lägger huvudet på kudden iallafall, den saken är säker.

 

Imorgon, måndag (eller ja, det är ju ioförsig idag), inleder jag min sista veckarpå P&G. Min sista jobbvecka på kontoret i gråa värtahamnen. Halleluja! Efter ett år där känner jag mig rätt så redo med något helt nytt och något helt annat. Och annat ska det bli, på söndag nästa vecka tar jag mitt pick pack och flyttar mig och Patrick till Brolöten för att jobba som hästskötare. Ska bli spännande, kul och förhoppningsvis lärorikt. Just nu längtar jag bort från denna, gråa och alldeles för flängande vardagen, pendlande fram och tillbaka, hit och dit, sena kvällar och ständigt dåligt samvete av att jag inte hinner träffa mina vänner. Jag är taggad på en ny vardag, taggad på att kunna satsa helhjärtart på något jag älskar. Har lovat mig själv att jag aldrig i min vuxna vardag ska gå till mitt jobb bara för att tjäna pengarna, det ska finnas ett driv och en vilja. Om det så krävs fyra år på univeristet eller att jag ska mocka hästskit dagarna långa för att ta mig dit - så är det värt det. Vardagen är ditt liv, den ska fungera, och du ska gilla den.

 

Kommer självklart bli tråkigt att lämna Söderby, kollergorna, vänner och inte minst min duktiga tränare här, men det känns så rätt och jag är så taggad på något nytt.

 

Förutom att mitt liv går i ett så går allt bra. Har varit och hälsat på både Elin och Malin i deras nya lyor söder och norr. De trivs och lever rövare i deras nya städer. Saknar dem verkligen varje dag, var skönt att krama om dem. Patrick tuffar på, har vart hos veterinären och kollat kropp och tänder utan några större anmärkningar, dock är han lite tvär i ridningen för tillfället, Evelina hälsade mig välkommen till fyraårstrotsen (ett år för sent) för ett par veckor sen, kul :) Men med tanke på hans utvecklingskurva han gjort sen sex månader tillbaka, är det okej med bakslag, det kan inte alltid gå bra. På onsdag ska vi visa honom för domare för första gången, blir spännande att se vad domaren säger om honom och vad han säger om vita staket och knoppar. Oavsett så är han en stjärna, är så glad att han kom in i mitt liv, med handen på hjärtat kunde jag inte hittat en mer passade, snäll och genomgo häst. Skulle nog jämföra honom med Nalle Puh, haha!

 

Dags att sätta klockan och sova dubbelt så fort som vanligt, 5 x 2 = 10h ;)