Sommarlovet har gått så sjukt fort, kan knappt fatta att det bara är två veckor kvar tills vi åker. Alldeles nyss var det ju femtio dagar? Måste erkänna att seprationsångesten börjar krypa fram lite. Vill knappt tänka på hur det kommer vara att krama mina vänner hejdå och så blödig som jag är lär jag gråta en hel flod. Men jag är taggad, och jag är helt bombsäker på att det här året kommer bli grymt.