Måndag kväll och ännu en helg har flugit förbi. Inte en dåligt helg heller för den delen. Innefattade vänner, bästa skoköpet, magisk konsert, crêpes, ännu fler vänner och fika med syster min. Michael Grubbs pianospel tillsammans med hans röst fick mig att rysa i lördags, det följt av en grym show av Ron Pope gjorde lördagen till den bästa på länge. I söndags åt jag crêpes inne i Covent Garden med Elin, Hedda och Daniella, vi pratade om de sex månaderna som gått, de fyra månader vi har kvar, studenten och framtidsplaner. Mycket som kommer hända under detta år, lite läskigt men också spännande. Undrar vad jag gör om ett år?

 

För tillfället sitter jag och analyserar Hillary Clintons tal från 1995 inför retoriken på torsdag. Egentligen är det ganska trist att sitta och anlysera intellectio, inventio, elocutio och alla dessa sjuhundra retoriska metoder och begrepp det finns, men ibland slår tanken mig - vilka balla människor som denna världen har! I det här talet pratar Hillary om kvinnors situation i samhället och hur vi tillsammans kan förbättra den. Hennes tal får mig att rysa för att det är så bra, hon lyckas få mig att sitta och lyssna på det en måndagskväll 20 år senare - och få mig berörd. Människor som har talangen att skriva ett så stakt tal, stå och tala inför tusentals människor och sen beröra i princip hela världen är det något unikt över. Ganska ballt om jag får säga det själv.

 

Nu ska jag återgå till att studera Hillarys anaforer för att sedan analysera dem... inte favortisysslan, men ganska inspirerande ändå. Puss och kram på er där hemma♥