Sitter för stunden i min säng på kalla campusrummet med Elin på andra sidan av rummet. Var med blandade känslor jag kramade familj och vänner hejdå och satte mig på flyget igår. Har haft världens bästa lov hemma, och tanken på att komma tillbaka till vardag och plugg var lite småseg. Men nu väl hemma så känns det rätt bra, vem fan kan klaga när man bor i London omgiven av människor som alltid gör en glad? Var bättre än bäst att vara återförenad med campustjejerna, plus att jag gillar att vara tillbaka med bästis i samma rum - allt känns så hemma. 

 

Lovet i Sverige kunde verkligen inte ha varit bättre, hann umgås med alla som jag saknat och göra allt som jag planerat. Att plugget börjat idag känns mindre kul, men är somsagt glad att vara tillbaka - och taggad till tusen på att göra min sista riktiga skoltermin i mitt liv: så jäkla bra! Till er alla där hemma, tack för världens bästa lov. Massa pussar och kramar till er, tiden går fort och snart ses vi igen!